Dessa ornitologer, forskare, naturvetenskapliga illustratörer och konstnärer var födda i Haminanlaks nära Kuopio i Finland. I Stockholm i augusti 1828 påbörjade Magnus och Wilhelm von Wright bildverket Svenska Foglar, finansierat av greve Nils Bonde. Detta ornitologiska verk blev klart 1838 och ar en en samling pa178 litografier.   Related Paintings of broderna von wrights :. | bofinkar i glanta | grasiska | skata | svartvit flugsnappare i ungfagelsdrakt | fran skatudden |
Related Artists:
BAUGIN, Lubin
French painter. He became a master in the painters' guild of Saint-Germain-des-Pr?s in 1629. From c. 1636 he was in Italy, but he is known to have been in Paris again in 1641; in 1645 he became a member of the Acad?mie de St Luc, and in 1651 he was also a member of the Acad?mie Royale after the temporary amalgamation of the two institutions. Like many of his generation he was deeply influenced by the art of the Fontainebleau school. The Mannerist tendency of his style
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
CAVALLINO, Bernardo
Italian Baroque Era Painter, ca.1616-1656 Italian painter and draughtsman. He was the most individual and most poetic painter active in Naples during the first half of the 17th century. He painted mainly small cabinet pictures, on canvas or on copper, for dealers and for highly cultivated private patrons; he had few public commissions and apparently never painted any large-scale decorations for private or ecclesiastical patrons. His subject-matter is largely derived from the Old and New Testaments, the Apocrypha, Tasso and from Roman history and mythology. Documentary evidence for his life and work is almost non-existent, and he remains enigmatic and elusive as a historical figure. Yet as a painter he is strikingly distinctive, uniting a refinement and virtuosity of brushwork with an intensely naturalistic observation of surfaces, and complex and dramatic compositions with an extraordinary brilliance of palette. Only eight pictures are signed, initialled or inscribed with Cavallino's name. No works are documented and only five may be tentatively identified with pictures in mid-18th-century Neapolitan collections described by Bernardo de Dominici.